Rebecca Rasmussen sopran

Igår hade vi genrep på ”Enrico”. Det slog mig vilken härlig upplevelse detta har varit och fortfarande är. Musiken är fantastisk, en riktig utmaning rent sångtekniskt. Kostym, mask och peruk är otroligt vackra. Rollen som Elisa är härligt dramatisk och mina kollegor är sådana klippor allihop. Jag lär mig något nytt varje dag. Clara och Olof ger av sig själva med en sådan entusiasm, glädje och kunskap. Clara har en ängels tålamod, stenkoll på vad hon vill och ett estetiskt öga som är få förunnat. Olof ger mig så mycket energi på och utanför scenen. Det är en fröjd att få arbeta med honom igen. Jag skulle kunna prata i en evighet om allt fantastiskt som finns i och runt den här produktionen. Som ni förstår, så ser jag verkligen fram emot premiären imorgon. Jag hoppas att publiken kommer att njuta av det lika mycket som jag gör.

Välkomna till Vadstena Akademiens uppsättning av ”Enrico di Borgogna” – Donizetti. Premiär 20 juli 2012 på Vadstena slott. Regi Clara Svärd. Dirigent Olof Bohman

Läs mer på http://www.vadstena-akademien.org

Det är härligt att vara tillbaka i Vadstena! Så här ser det ut när jag blir omvandlad till ”Elisa” i Vadstena akademiens uppsättning av ”Enrico di Borgogna” av Donizetti. Gå in på Vadstena akademiens hemsida för att läsa mer om föreställningen. Premiär på fredag 20 Juli och spelas t.o.m 7 augusti på Vadstena slott. Välkomna!

Ta inte barnens vingar!
”Rebecca, tack för din audition! Du har en fantastisk röst, es ist wunderschön. Vi vill att du kommer tillbaka i januari 2013 för att vara med på en audition för de stora operahusen i Tyskland.”

Att vara operasångerska är mitt yrke, mitt liv och det började med Tyresö musikklasser.

Jag var en väldigt energifylld nioåring, nyinflyttad i kommunen: ”Rebecca är en väldigt duktig, trevlig och framåt tjej, men hon pratar lite mycket…” Sade min lärare under ett kvartsamtal. ”Hon lyser upp på musiklektionerna – Rebecca borde söka till musikklassen!” Mamma visste inte vad det var, men anmälde mig till vad som skulle bli min första audition. Jag kom in!

I musikklasserna fick jag uppleva körsång för första gången i mitt liv. Jag älskade det! Flera dagar i veckan fick jag sjunga på skoltid, och plötsligt blev det roligt att gå till skolan. Jag lärde mig massor: Do Re Mi Fa So La Ti Do, att känna igen och skriva en G-klav och att läsa noter. Jag fick ett solo: ”Hur kan ett litet ljus, skina så klart? Ja, hur kan det lysa så underbart, den lilla lågan av eld.” Efteråt kom föräldrar fram och tackade, jag förstod inte riktigt för vad, jag tyckte ju bara det var roligt att få sjunga.

I årskurs sex anordnade Anne ett musikcafé för oss elever. Vi övade i veckor på de körstycken som skulle framföras på konserten. Mina klasskamrater spelade gitarr, tvärflöjt och dansade. Jag sjöng ”Det vackraste” av Cecilia Wennersten. Föräldrarna grät och sammanhållningen i klassen stärktes ytterligare, jag minns det som igår.

När vi kom upp i högstadiet fick vi möjligheten att söka till Tyresö Diskantkör. Vi visste att Anne ställde höga krav på de flickor som valde att provsjunga och vi var många i min klass som sökte. Jag och mina vänner blev antagna i kören och vi hade ingen aning vad som väntade! Anne lät oss sjunga avancerad och modern körmusik. Jag satt hemma vid det ostämda pianot och övade. Anne anmälde oss till den svenska körtävlingen ”Toner för miljoner”. Vi vann deltävlingarna och kom tvåa i den stora rikstävlingen i Globen. Vi, från lilla Tyresö, var som nummer två bäst i Sverige. Vi var överlyckliga! Anne ansökte om pengar från Stiftelsen Bernadotte för att kunna ta med oss till Ungern för att medverka i nästa stora körtävling på internationell nivå. Vi repeterade med Anne minst två kvällar i veckan under en hel termin och hade en intensiv repetitionsvecka under sommarlovet. Vi åkte buss hela vägen ner till Debrecen, tog med oss folkdräkter, gick med i paraden och sjöng. Som representanter för Tyresö och Sverige, tävlade vi och vann!

Anne gör allt för sina elever. Hon lägger ned en enorm tid utöver sin normala arbetsvecka, en tid och ett engagemang som vida överstiger vad någon kan förvänta sig. Hon besitter en kunskap som är ovärderlig. I mitt fall kan jag, utan tvekan, säga att Annes engagemang räddade mig. Hon fanns där i en tid där jag behövde henne som allra mest. Hon ställde krav på mig, stöttade mig och hjälpte mig i rätt riktning. Jag vågar säga att utan Anne och Tyresö Musikklasser, så hade jag inte varit den jag är idag. Att omplacera Anne och göra om musikklasserna till något annat vore ett stort misstag.

Överallt i Sverige läggs kulturen ner. Det ska satsas på billigare alternativ med motiveringen att barn och ungdomar vill ha artistutbildningar, men vem har egentligen frågat barnen? Som utbildad operasångerska vet jag att en gedigen musikalisk utbildning utgör ett grundfundament för ett genuint artisteri och konstnärskap – i musiken finns inga genvägar! Anne Aaltonen Samuelson äger redskapen att leda eleverna framåt i sin strävan att finna sina egna röster.Hon rustar våra barn och ungdomar så att de en dag kan flyga på egen hand. Ta inte barnens vingar ifrån dem, för de behöver dem i resten av sina liv!

Rebecca Rasmussen
Operasångerska och Jenny Lind-stipendiat 2011

Nu sitter jag uppe i Jämtland i Mattias barndomshem. Han tog emot ”Allan Edwall” stipendiet igår. Olle Simonsson var konferencier och framförde flera egenskrivna verk på flöjt, gitarr och nyckelharpa. Mattias sjöng jättebra, operasång hörs nog inte så ofta i Hissmofors. Per Ragnar, skådespelare och författare, läste dikter och monologer. Det som berörde mig mest var hans fantastiska tolkning av ”Flickan med svavelstickorna” eller ”strykstickorna” som han kallade dem, för att man stryker dem mot väggen när tänder dem. Lena Dahlman och hennes man sjöng och musicerade efter paus, jag är väldigt beundrad av hennes fantastiska texthantering och utstrålning på scen. Allt som allt en väldigt trevlig kväll i Hissmofors folkets hus.

På nyårsdagen sjöng jag nyårskonsert i Lund, Kjell Åke Bjärming dirigerade en hopplockad orkester med musiker från symfoniorkestrar runt om i Skåne. Jag blev superförkyld dagarna innan konsert och tog mig knappt igenom det sista repet dagen innan nyår. Jag länsade apoteket på allt de hade och försökte vila mig igenom nyårsafton i Malmö. Till nyårsdagen hade jag frisknat på mig lite och kunde till och med njuta av att sjunga konsert trots att bihålorna värkte. Orkestern lät jättefint och var lyhörda på mina tokigheter, så jag hade roligt! Det var fullsatt på båda konserterna i Stadshallen och publikens gensvar var enormt. Jag hoppas att jag får komma tillbaka och sjunga mer i stadshallen i Lund, det vore roligt. Då ska jag garanterat vara helt frisk!

Hej!

Det här är mitt första inlägg på denna hemsida/blogg. Jag kommer att berätta lite om mina konserter, produktioner och andra roliga händelser som jag får vara med om i mitt liv som ung operasångerska.

Just nu repar jag på kommande konserter och föreställningar. Har en del att göra med både Carmen, Sjostakovitj och Nyårskonsert.  Mellan övning, provsjungningar och konserter så arbetar jag extra i Berwaldhallens biljettkassa. Det är roligt att få bryta av vardagen med något helt annat ibland. Trevliga kollegor och roliga arbetsuppgifter. Detta är livet för en ung operasångerska.

Jag har fått vara med om något helt otroligt det här året. Att vara årets Jenny Lind stipendiat är mer än en ära. Jag har upplevt fantastiska saker och träffat otroliga människor. Jag har sett så många nya platser och fått arbeta med så begåvade musiker. Mina vänner och kollegor! Vet inte var jag ska börja om jag ska berätta om allt jag varit med om, så jag startar helt enkelt med att lägga upp lite bilder från mina turnéer. Enjoy!

Rebecca

Detta bildspel kräver JavaScript.